Där kom känslan

Jag sitter och ser på Skid-VM och det är stafett, de står där på starten, de har fått signalen på att snart, snart går starten, skidorna provas så de inte fastnat, du försöker hålla koncentrationen så du inte missar starten och där i magen finns en liten nervös känsla blandad med att; ”nu ni, nu ska ni få se” sen går startsignalen och du vet att du måste hålla ordning på dina skidor, stavar de andra åkarna utifall någon ramlar – du vill inte ramla själv och sen är det bara att åka men inte fullt ut utan bara 85% av max så du orkar hela vägen. Det är inte helt lätt, men det är spännande att se hur långt räcker det. Just i de sammanhangen har jag nog en ganska bra karriär bakom mej… Hur det än var så skapade jag ”stora” rubriker (och ett namn inom skidvärlden i Värmland) och halvsida i länstidningen (NWT) på den gamla tiden det begav sej och jag slog i underläge.
Det jag egentligen ville förmedla var hur fort känsla kom tillbaka när de stod på startlinjen i herrstafetten, Svenska killarna klarade sej till final så vi får fortsätta titta och samtidigt skapa lite scraprelaterat. Funderar lite kring en LO men så är jag fundersam på ett annat motiv men njaaaee. Måste leta genom fotohögen och då har vi ett stort stort problem, det står en stor låda i vägen och för att flytta på den är det massor med plåtter och bland de jag framkallade sist vet jag inte om jag hade något foto på J som jag ville scrappa, men som sagt jag ska kika igenom högen för det foto jag tagit fram ville jag prova en sak och just nu ville jag använda de senaste pappren jag fick. Som ni märker så är det en del att fundera på.

En fjäril jag fick klar nyss

Här hemma ska en köksbänk på plats, så det går framåt, nästan inga kartonger kvar i gästrummet och det mesta är monterat och det börjar verkligen se bra ut, nu ska det beställas gardiner, jag tror jag vet vilka jag vill ha så då är det väl egentligen bara att beställa. Om jag frågar de andra får jag säkert nej och jag vill ha de här, de kommer bli bra.

Då var det dags för lite helg

Nu så börjar helgen, har ni något särskilt inplanerat? För egen del så är det hemmet som vi fortsätter med.
I ska in till stan med konståkningsklubben för en uppvisning i Kungsträdgården.
J är jag osäker på vad hon tänkt göra, så det återstår att se.

Min kropp har ju verkligen inte varit någon hit den här veckan, hoppas verkligen på bättring nu.
Ska se om lite kortmakeri kan få hjärnan att tänka på annat än denna hopplösa värk.

Ha en skön fredag!

Mumsigt

Nu börjar man se ett slutresultat

Jo men visst ser ni, det börjar likna något i köket, det är målat, det är golv lagt och en del skåp är på plats men var lugn, det ser ännu ut som en arbetsplats delvis…*småskrattar*

Jag och J har varit iväg på en efterkoll av blodtrycket och nu var det bättre men ändå på gränsen, sen kommer det göra en utredning varför hon har ont i huvudet varje dag. Det känns bra att de tar det på allvar så pass att det vill hjälpa henne slippa det.
Jag hade ont i kroppen igår och lite idag med men inte så som igår så det är bara så skönt att det inte blev långvarigt.

Till helgen så tävlar I igen, söndag förmiddag, ni håller väl tummarna. Hon verkar vara på bra humör och det känns som hon känner sej lite säkrare nu, men det vet jag ju inte men det är bara känslan man får när jag hämtat henne från träningarna eller när hon kommit hem efter träning.

Jag har sagt upp mitt månadskit ifrån Scraps of Darkness, mest för att det var så struligt med leveranserna och dels tycker jag det är trist när det inte är nya eller relativt nya papper som jag nämnde tidigare. Hoppas få mitt sista här i dagarna, ska ju börja med Swirlydoo och se vad jag tycker om dom.

Om hur viktig acceptansen är

En ung kvinna hade fått sitt ena ben förstört i en bilolycka och tvingades amputera en stor del av benet. Det var en mycket smärtsam process både fysiskt o mentalt och inte ens när två år gått kunde hon acceptera det som hänt henne.
Hon blev rekommenderad en läkare som skulle hjälpa henne att komma över sin sorg och acceptera sig själv som en hel människa igen.
När hon träffade läkaren, blev hon ombedd att rita en teckning av sin kropp. Kvinnan ritade en vas med en stor svart spricka över ena sidan. De började behandlingen med att prata om varför hon ritat en sådan bild.

Tiden gick och efter två års intensivt arbete lyckades kvinnan acceptera sin skada. Hon hade under de två åren lärt sig mer om sig själv och livet än hon någonsin kunnat drömma om. Hon var lycklig o nöjd med sitt liv, så nöjd att hon faktiskt inte ville vara utan olyckan.

Så en dag tog läkaren fram den gamla bilden av vasen och bad kvinnan att kommentera den.

– Åh, den är inte färdig än, sa kvinnan, och tog fram en gul krita och målade runt sprickan.

– Du förstår, sa hon. Det är genom den här sprickan som ljus kan komma in längst ner i vasen.

// ur varför växer gräset

Jag är lite osäker ur vilken bok det är, men det är en början…

Besviken på Photobox

Förra gången jag fick foton därifrån var jag nöjd, men absolut inte denna gång, på ett foto hade de skurit av benen och huvudet…Vem vill ha det? Näe, det får bli Fuji eller ProPrint. Någon som vet andra bra ställen att framkalla foton på.

Nu är det slut på veckan, här hemma fortsätter renoveringen i köket. Jag har lite tankar om att börja om här igen, ja jo jag vet att jag sagt det för inte så länge sen men nu har jag bestämt mej, behöver bara lite hjälp av Hasse med att få in programmet på rätt ställe. Fast det vet jag inte än när det blir.

//Ha det så bra

Ständiga problem som vi stöter på

Idag var de här ifrån Fastighetsskötarna och berättar at det är fel på konstruktionen vilket förklarar varför vi inte har så mycket värme i vissa element. Så nu måste vi vänta på en kille som fixar det här. Jag som redan är så trött på röran.
Mitt huvud är supertrassligt nu och sen möte på fredag och jag vet inte om hen har råd att anställa mej och vad händer då?
Det blir hela tiden en massa dumma misstag och att vi inte lyssnar och jag är så trött på alla dessa jobbiga bråk.
En mamma till min forna idrottskompis och ibland konkurent, har nog inte så långt kvar, hon var alltid så underbar när vi var på tävlingar och som en extramamma.
Så avslutar vi med min underbara M…a, som jag förstått har det riktigt tungt och det bara krånglar.

Men scrap-pappren är i alla insorterade där de ska vara, jag vill ju inte att de skadas då när vi kommer så långt att vi ska fixa i Gästis